Artiklar
Utställning med Anna-Karin Brus!
Vanitas collage/olja
28 januari – 21 februari 2012 på Galleri Agardh & Tornvall, Sibyllegatan 65, Stockholm
Till utställningen har producerats en katalog med text av Cristina Karlstam. Texten nedan är ett utdrag ur katalogtexten.
Anna-Karin Brus säger sig ha ett ”verklighetskapital” som hon använder för att utforska världen. Utbildad biolog och konstnär, har hon samlat på sig mycket verklighet. Hemmastadd i naturvetenskapen med dess krav på exakthet, likaväl orienterad i konst-historien och dess större frihet och regellöshet, är hennes referenser tveklöst betydande.
Hon har ett gränsland där de båda synsätten kan mötas, konfronteras och inte sällan befrukta varandra med nya hisnande upptäckter.
Anna-Karin Brus utgångspunkt för föreliggande utställning är ett uppmärksammat stilleben som ingick i hennes senaste utställning Gränsland, en hommage till den holländske 1600-talskonstnären Jan Davidz de Heem, en mästare inom den stillebengenre som firade triumfer under en av konstens guldepoker. De Heems vackra blomsterstilleben, som vid närmare undersökning visade sig krylla av insekter, blev start-skottet för Anna-Karin Brus senaste tema, Vanitas. De Heems arbetssätt – hans stilleben är ren fiktion, inte avbildningar av faktiska blomsteruppsättningar – har Anna-Karin Brus fortsatt att tillämpa och utveckla.
I Anna-Karins Brus bildvärld, befolkad av florans alla arter och faunans många invånare, kan den gemytliga huskatten adoptera den vilsna ekorren. Där kan växternas blad slå ut som fjärlisvingar, sädesaxet bli ”jordmån” för groende skott, grenarna som placerats i den antika urnan eller den gamla kristallvasen plötsligt växa ut till förbluffande organiska former som snarare hör till djurriket än till växternas värld. Symboliken i alla dessa detaljer ingick i 1600-talsmänniskans kunskapsbas; i dag har vi förlorat rätt mycket av den sortens vetande, som Anna-Karin Brus väcker till liv i sin konst.
Allt hör samman i Anna-Karin Brus konstnärliga universum; collaget blir i ett sådant koncept inte enbart ett tekniskt arbetsredskap utan också ett förhållningssätt till bildernas berättande innehåll. Det handlar om födelse och förintelse, om död och uppståndelse; det går att beskriva aspekter av detta vitfamnande måleri också i religiösa termer, dock hela tiden utan låsningar till konfession och dogm.
Anna-Karin Brus erhöll Konstnärsnämndens Arbetsstipendium för 2009 och Uppsala Kommuns Arbetsstipendium 2008. Hon deltar även i utställningen ”Svensk familj” på Uppsala Konstmuseum, som pågår parallellt med utställningen på Galleri Agardh & Tornvall. ”Svensk familj” visades under hösten 2009 på Moscow Museum of Contemporary Art. Anna-Karin Brus deltar även i Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall.
Ny utställning med johan patricny
Johan Patricny på Galleri Agardh & Tornvall 23 februari - 17 mars 2012.
Det finns något provokativt samtidstrotsande över Johan Patricnys konstnärskap, vilket inte nödvändigtvis behöver uppfattas som otidsenligt eller anakronistiskt.
Johan, född i Södertälje 1976, är visserligen utbildad i Oslo, först som elev hos Nerdrum och sedan på Startens Kunstakademi (1998-2002). Johan Patricny var en av två svenska deltagare i den omtalade, huvudsakligen norska utställningen ”Figurationer” på Edsvik Konsthall i somras, där huvudvikten låg på det norska, av Odd Nerdrum influerade måleriet. Till skillnad från flera i Nerdrum-skolan har Johan Patricny inte fallit till föga de brundunkla Rembrandt-toner som kretsen kring Nerdrum har haft svårt att frigöra sig från.
Redan innan ankomsten till Oslo hade Johan Patricny utvecklat sin stil i delvis motsatt riktning. Johans förebilder har snarare varit konstnärer som Anders Zorn, Alexander Roslin, Gustaf Lundberg, Peder Severin Kröyer, Erik Werenskiold och John Singer Sargent.
Motivistiskt ägnar sig Patricny gärna sig åt motiv där tid och affekt liksom syns ha avstannat,
bromsats upp till förmån för skönheten i själva avbildningen – den gracila penselföringens perfektion, spelet mellan olika formelement, den avklarnade färgsättningen och värmen i utförandet. Till syvende och sist handlar det hela om färg och form, om konstens basala frågor som alltid har funnits där, hur man skall göra rättvisa åt ljusdagrar, hur man skall återge textilier, händer, hy – hur man kort sagt skall simulera fram liv.

